33: Botten (124/365)

33 botten

På botten av Skurugata

Skurugata är en cirka 800 meter lång gata. Den smala gatan är mellan 7 och 24 meter bred och har tvärbranta väggar som är upp till 35 meter höga. Namnet Skurugata kommer av den långa och smala klippkanjon med höga tvärbranta väggar.  ”Skuru” är ett ålderdomligt ord för en förkastning eller en större bergsskreva.

Teorierna om hur Skurugata har uppkommit är många. Den vanligaste förklaringen är att skuran bildats av en isälv vid inlandsisens avsmältning. Andra anser att skuran är en spricka i berggrunden eller en gravsänka. Bergarten består huvudsakligen av gråbrun porfyr som här och var skiftar mot rött.

 

324 Trådlöst (121/365)

 

324 trådlöst

Första världskriget hade visat att kommunikationen över Atlanten var sårbar. Samtidigt hade behovet av att telegrafera transatlantiskt blivit allt större. Därför beslöt riksdagen att låta bygga en radiostation för sändning via långvåg över Atlanten.

Grimeton ligger en mil öster om Varberg och skälet till att just denna lilla kyrkby blev platsen för Sveriges trådlösa sändningar över Atlanten efter första världskriget var det geografiska läget. Platsen ligger i ett öppet landskap och har öppet vatten förbi Norge, Danmark och Skottland ända till mottagarstationen, som var placerad i New York, Amerika. Att namnet dessutom hade amerikansk klang var säkert ingen nackdel.

Grimeton-stationen togs i drift den 1/12 1924 och sände på 16,7 kHz. Sändaren konstruerades av den svenskfödde ingenjören Ernst Alexandersson och tillverkades av General Electric, där han arbetade. Totalt byggde man ett 20-tal liknande sändare som installerades över hela världen, men av dessa finns endast den i Grimeton kvar – fullt fungerande, dessutom.

Sändaren spelade en viktig roll för den svenska kommunikationen med utlandet, inte minst under andra världskriget. Redan då började emellertid kortvågssändarna ta över, men stationen har kompletterats med annan kommunikationsteknik och används än idag. Förutom sändaren är det karakteristiska för radiostationen de sex masterna, som är 127 meter höga med 46 meter breda tvärarmar och är utplacerade i en rad med 380 meters mellanrum.

Radiostationen i Grimeton byggnadsminnesförklarades 1996. Grimeton-stationen finns sedan 2004 på Unescos världsarvslista.